Och så började allt om igen…

Det är helt sjukt, jag har en rätt konstig relation till mitt ex (the ex); guess what? Jag kan inte släppa henne! Klassiker i sammanhanget. Men iaf; Igår så skrev hon “hej!” till mig på msn. Det kändes konstigt att ignorera så vi började prata. Och ja, det var trevligt. Väldigt trevligt faktiskt. Såklart. Vi slutade inte förrens 4h senare vid 3 på natten. Men liksom, jag pallar inte. Jävla skit. Jag kommer mest bli ledsen, besviken och jävligt down the drain (är det ett acceptabelt uttryck?). IGEN. För kanske tredje eller fjärde gången. Jag är så jävla svag att jag inte kan säga nej. Jag tror liksom (drömmande) att: “Den här gången kommer hon inse hur jävla fantastisk jag är” medans hon tänker “Åh, nu har det ju gått så lång tid att vi äntligen kan vara kompisar, han kan ju omöjligt ha känslor kvar nu!”. Vi snackade bara massa skit, ingenting om oss – ingen pallar att ta upp det.

Hon frågade om jag ville ta en öl på onsdag. Jag sa kanske och att vi skulle höras senare. Men som sagt. Jag borde säga nej. Kanske t.o.m en gång för alla.